Vi gick tillsammans längs gatan. Någon gång tidigare på dagen hade orden yttrats, orden som inte tålde dagsljus. Ändå hade det sagts. Det spelade ingen roll vem som sagt det, om det var jag eller han. Båda var ändå fullt medvetna om att det sagts och att det fått följder.
Mina tankar flödade som det bästa av bredband. Det fanns ingen hejd, inga hinder, inga begränsningar. Tankarna nådde nya hörn av hjärnan där medvetenheten inte varit tidigare. Och allt detta bara av dessa små ord. Sex små ord.
Det har bildats ett vakuum omkring oss tack vare orden, ett före och ett efter. Före är förbi och efter har inte uppstått ännu. Nu är det tomrum som aldrig kan bli som tidigare. Och sedan vet vi inget om.
Varför är det så stort? Det är ju bara sex små ord.
"Vill du gifta dig med mig?"
Nej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar