onsdag 27 april 2011

Min hund...

Jag säger bara... min hund! Vilken ouppfostrad odåga hon är! Och det blir minsann bara värre. 

Nu är hon tio år och jobbigare än nånsin. Hon har i och för sig alltid varit jobbig, men idag tror jag hon har slagit alla rekord.
Vi målar husen här nere på Gotland och då vill man ju vara lite effektiv. Men vad tycker lilla vovven om det då? Jo, att Matte ska ägna all F***ING uppmärksamhet åt henne. Så fort Matten inte har fullt fokus på henne ligger hon på gräsmattan och skäller. Voff... voff...voff...
Sååå tröttsamt.

Om vi sätter oss för att äta på verandan ska hon vakta oss och maten så inte den andra hunden skulle råka få en liten smula. Därför lägger hon sig mellan hunden och verandan och visar hela garnityret.

Om Matten då blir lite trött på henne och binder fast henne vid ett träd, vad gör hon då?? Jo, skäller!! Surprise!

Om den andra hundens husse försöker fostra sin hund, så vill hon hemskt gärna vara med och bidra med sina kloka kunskaper när det gäller uppfostran av hundslyngel; alltså spöa upp honom.

Om Matten ger sin hund en tillrättavisning, så ska minsann hundslyngeln också ha en omgång. Någon rättvisa ska det minsann vara här i världen.

Suck! Lapphund=lopphund! Billig sådan!

1 kommentar:

  1. Hon är bara sådär för att hon saknar sin älskling: mig!

    SvaraRadera