onsdag 28 september 2011

Ett lyft för en människa

En till mig närstående person har haft lite svårt att veta vad hon vill. Hon är bra på mycket, men har svårt att förstå det och har också en bild av att man måste vara den enda som är bra på något för att det ska räknas.
Hon kan en massa som inte alltid belönas i skolan med t ex ett betyg, men som är av betydligt högre kvalitet än skolämnen. Hon är en ordningsam, hjälpsam person som vill göra rätt för sig. Hon är ödmjuk, givmild och flexibel. Hon vet vad som är rätt och lever också efter mottot att vara en god människa. Hon är empatisk och tydlig.
Däremot har hon svårt att förstå att alla dessa fantastiska kvaliteter är värda hur mycket som helst. Hon förstår inte att människor uppskattar henne just för att det är dessa kvaliteter som utgör hennes personlighet. Hon tycker inte att hon kan något.
Därför var det ett stort genombrott idag när hon kunde sätta ord precis på det som hon vill göra i framtiden. Tidigare har hon tyckt att det har varit svårt att veta vad hon vill.

Just det som hon vill pyssla med i framtiden, som hon lyckades sätta ord på idag, kommer ta henne hur långt som helst. Bara för att hon vill det själv.
Tidigare har hon tänkt att hon måste utbilda sig till nåt yrke. Det funkar ju inte riktigt så. Idag har man faktiskt möjlighet att utvecklas genom sitt jobb istället, man behöver inte vara färdig när man har pluggat klart. Därför ska alla ungdomar uppmuntras till att verkligen göra vad de vill. Det kan aldrig bli fel då.

Tänk vilket lyft det blev för den här människan idag när hon faktiskt förstod själv att det dög det hon ville. Det gav luft under vingarna.

måndag 26 september 2011

Lite stel idag

Träning är överskattat. För att springa Lidingös tjejlopp behöver man i alla fall inte träna. Haha.
Skämt å sido. Jag sprang igår och jag kan säga att jag hade varit glad om jag hade haft några mil i benen innan. Abborrbacken var inte att leka med. Den var lång. Låååååång!
Jag brukar inte gå när jag är ute och springer, men igår var jag tvungen. I flera backar.
Efter sju kilometer var jag jättetrött, men jag höll i och blev lite piggare vid åtta. Efter tre km var det vätskekontroll och jag var supertörstig för jag hade druckit dåligt innan. Hällde sålunda i mig en massa sportdryck med magknip som följd. Tänkte springa ut i skogen och bajsa. Så panik blev det!

Men jag bet ihop och höll mig. Ni kan tänka er synen! Sen gick det över.

Är lite stel i vaderna idag... Bättre träna än inte träna! Min nya devis.

lördag 24 september 2011

Bedömning

Den nya läroplanen börjar verkligen bli aktuell. När jag läst och satt mig in i den har den verkat hur bra som helst och nu när det är skarpt läge tycker jag faktiskt att den är tydligare och lättare att jobba efter än den gamla. Det är speciellt kunskapskraven som är tydligare.

Idag har jag suttit med sjuornas läsförståelse och kunskapskraven i svenska framför mig. Det blir väldigt tydligt vad de ska kunna och hur jag ska bedöma det. Än enklare att använda ett enhetligt språk. Svårigheten blir nog att få sjuorna att förstå, språket kan lätt bli för svårt för dem. Vanesak, tror jag.

Tack skolverket för den nya läroplanen! Den var välbehövlig!

Lidingö tjejlopp

Denna sommar har inte innehållit lika mycket löpträning som vanligt. USA-resan bjöd bara på en löptur på tre veckor och sedan kom flytten med massor av jobb. På Gotland blev det någon enda och sen flyttade vi in i huset.
På höstkanten har jag mest jobbat och varit förkyld så det ställde också till det.
Därför känns det inte som jag skulle kunna prestera någon större tidsskräll i morgon på Lidingö tjejlopp. Jag ska i alla fall ta mig i mål, även om jag kommer gå uppför Abborrbacken.
Kul blir det i alla fall att få tillbringa en dag med min härliga svägerska som också hänger med.

torsdag 22 september 2011

Jag ger upp

Jag lägger mig ner och blundar.
Hoppas att det är annorlunda när jag tittar upp.
Det måste vara det.
Jag kisar.
Ser himmel.
Ser blå himmel.
Ser att det klarnar.

Det hjälper att blunda ibland. Kanske var det grodperspektivet också som gjorde't.
Tack för det.

lördag 17 september 2011

Skolan... igen!

Har många funderingar kring skolan nu. Det är många funderingar som snurrar i min skalle och vad som är en bra skola.
Jag tänker så här:
Skolan, kommunal som friskola, är till för alla barn.
Är alla barn lika? Svar nej. Barn är olika. Så olika att skolan måste erbjuda olika metoder för att alla barn ska lära sig. Detta är en devis som vi lärare har hört i decennier.
Vilka olika metoder kan då barn behöva? Vilka olika sätt lär sig barn på? Vissa lär sig genom att skriva och läsa. Är skolan bra på att lära ut det? Ja, jättebra! Men tänk om barn lär sig lättare genom att samtala, att få höra andras tankar och att få formulera egna tankar. Är skolan bra på det? Ja, en del, men inte alla. Varför? Samtal är ju ingen svårighet att ha i ett klassrum och det behövs inget särskilt material till det. Ändå är barn på en del skolor otroligt otränade i att uttrycka sina tankar muntligt, de är livrädda att ha en åsikt, kanske för att de inte vet vad de tycker.
Andra barn lär sig genom att lyssna. Genomgångar är bra för dem.
Andra lär genom att pilla med nåt. Andra genom att göra, leva sig in. Andra genom att få fundera för sig själv.
Hur kan det vara så idag att skolor inte erbjuder detta till eleverna? Varför tror lärare inte eleverna om mer? Att de kan och vill. Varför tror lärare fortfarande att fakta och glosor är kunskap?
Varför låter lärare inte elever prova, misslyckas, dra slutsatser, försöka igen och lyckas. Varför är skolan så statisk? Vad är lärare rädda för?

Varför är det så mycket stök i skolan? 1976 var New York världens farligaste stad på jorden. Då bestämde sig borgmästaren att han ville förändra detta. Han lyckades. Hur?
Genom att ha en plan, leda och fördela arbetet.
Varför är det så mycket stök i skolan? Kan den förändras. Jag tror det, men då måste rektorerna få göra sitt jobb. Ha en plan, leda och fördela arbetet. Svårare är det inte.


torsdag 15 september 2011

Ledsen tjej

Idag är jag ledsen. Skitledsen!
Känns tungt att inte se nåt ljus i tunneln. Känns som att hur mycket jag än försöker ger det inget resultat i den riktning jag vill. Varför?
Jag tycker jag försöker ta bra beslut och stå upp för mig själv och leva efter ett gott och hälsosamt motto, men ändå kommer inte möjligheterna till mig.

Jag tycker att jag arbetar hårt och försöker vara en god arbetskamrat och god arbetstagare, ändå tycker jag att de möten jag gör inte är fruktsamma.

Jag har kört fast!

Jag får panik. Jag har tjugo år kvar att jobba.
Jag ser ingen utväg. Hur mycket jag än anstränger mig känner jag mig ändå inte tillfreds.

måndag 12 september 2011

Fördomar

För några dagar sedan mötte jag en amerikansk kvinna som pratade svenska men som bröt väldiga. Jag frågade var hon var ifrån. Då svarade hon förnärmat:
- I'm SWEDISH! Everybody keep asking me that.
Undrar just varför.
- Are you married to a Swedish man, frågade den här svenska dumskallen.
- Are you kidding me. Who could marry a Swedish man???
I morse fick vi tillfälle till ett nytt litet chat.
Hon spydde galla över det svenska samhället, menade att det finns sååå mycket som är dåligt med Sverige. Speciellt den svenska skolan. Compared to schools in US... of course.
Hon skulle förändra den svenska skolan, det var hennes mission. De svenska lärarna var så dåliga och hon hade lösningen i något projekt som hon skulle driva i alla svenska skolor. The bullies shouldn't be allowed to be here.
Svenskar hade hon ingenting till övers för. Swedish people are like ice cubes. Det tyckte minsann alla hon kände som inte var från Sverige. Det brukade de prata om på små möten. Svenskar ser allt i svart eller vitt och är så idiotiska att vi prompt måste hålla oss till regler i alla lägen.
När jag frågade varför hon stannade i Sverige sa hon att det var billigare för henne att bo här än i USA och att hon gillade de gamla traditionerna som midsommar. Och så var hon ju SWEDISH!
Hon gillade inlagd sill, men den var mycket bättre i USA än i Sverige.
Hon tyckte att jag var en idiot som hade prioriterat att träffa släkt när jag var i Seattle i somras än att gå på muséer.

Ibland möter man spännande människor

söndag 11 september 2011

Jag...

... ä inte bitter!

Snor

Tänk vad mycket snor det kan få plats i en skalle. Eller om det är näsan... Idag känns det som tänderna ska poppa ur munnen. Det är tryck från bihålorna. Men jag jobbar ialla fall, precis som vanligt. Tror inte jag har haft en enda dag som jag har bara softat sen skolan började. Idag har jag suttit tre timmar hittills, men nu börjar jag känna mig klar.
En bekant sa till mig i våras att hon aldrig träffat en lärare som jobbat sina tio förtroendetidstimmar i veckan. Undrar just vad det är för lärare?? Tycker jag jobbar jämt. Går aldrig från jobbet före fyra. Därmed gör jag 37,5 timmar på min arbetsplats. I bästa fall. Kommer hem vid 17.30, äter något och sätter mig igen, mellan 18.30 och 21.??. Förutom fredagar, för då är jag åt skogen för trött. Det är tio timmar till, uppe i 47,5 timmar i veckan. DESSUTOM ett antal timmar på lördag och söndag.
Nämen det är ju så enkelt att vara lärare, de är ju lediga jämt!! Konstigt att inte alla vill bli lärare då!

lördag 10 september 2011

Networking

Idag har Dalarnas län haft ett evenemang där företag och organisationer har funnits representerade i en mässliknande tillställning. Jag var först på plats i Falun och har minglat runt hela dagen och pratat med alla möjliga och omöjliga företag. Riktigt kul! Har fått en hel del bra tips och idéer som jag kan jobba vidare med. Falun/Borlänge har ju lite annan inriktning än Östersund, så det känns spännande... Ny energi har anlänt.

tisdag 6 september 2011

Bygger hus...

Idag och igår har jag och mannen träffat husbyggare. Alltså Trivselhus och Fiskarhedenvillan. Det var en nu erfarenhet för mig, men väldigt inspirerande. Nu kan jag inte låta bli att rita hus i huvudet. Hall, kök, skafferi, klädkammare... och badrum. Mitt viktigaste rum. I huset vi hyr nu är det världens härligaste dusch. Utan äckliga duschdörrar eller draperi, bara att kladda på med vattnet, inte vara rädd för att sulla ner. Å sen bara raka av golvet med en gummiraka. Tänk att man kan bli lycklig av såna bagateller. Då har man inte mycket till liv... haha!

Idag blev jag glad på mitt nya jobb. Jag har känt mig frustrerad över att organisationen inte har funnits där och massor av energidränage har blivit resultat av det. Idag blev det nån slags organisation. Då är gumman nöjd. Jag säger ju det. Jag har inte mycket till liv!

lördag 3 september 2011

Nya tankar

Jag slutade mitt gamla jobb för att jag tyckte att jag hade kört fast i mina tankar. Det blev lite enformigt och tråkigt, jag behövde en utmaning och tänka lite nya tankar. Lite ny input, helt enkelt.

Gissa om jag fått tänka nya tankar...

Hur ska man få en likvärdig skola när skolor utvecklas åt så helt olika håll? Jag tänkte på min gamla skola att den inte var så annorlunda, att den var som vilken skola som helst, men där lärarna trivdes bra och hade samsyn i det mesta. Där eleverna var studiemotiverade tack vare sina föräldrar.

Jag hade fel!

Den skola jag är på nu har en annan historia och andra traditioner, helt enkelt ett annat sätt att tänka och se på eleven. En del saker att konstiga, medan andra är fantastiska. Vissa lärare är så engagerade och ambitiösa så de slår knut på sig själva och sina planeringar och relationer. Andra har så lätt att förhålla sig till kaoset att jag blir alldeles förundrad. I det organisatoriska finns väldigt mycket att göra. Har tänkt tanken, flera gånger under de få veckor jag jobbat, att tänk vad mycket energispill som skulle kunna sparas om vissa saker redan var bestämda. En viss del i framgång ligger här. Att lärare får vara lärare och inte undra hur det är tänkt.
På min förra skola hade vi en fantastisk ledning och fantastiska lärare, men jag inser nu att vissa saker hade kunnat vara ännu bättre även där.

Ja jobblivet är annorlunda nu och jag insuper kunskap genom att tänka nytt.

Tänker också på vad mycket som sitter i väggarna och vad mycket en enda person kan förändra. Om den törs. Tyvärr är det lätt för en person att rasera ambitioner, medan positiva förändringar kan vara svårare. Hur många lärare är det inte som bara klagar över förändringar, istället för att förhålla sig till verkligheten.

Min dotter - bäst i världen!!

Har en fantastisk dotter, förstår inte riktigt hur det gick till att hon kunde bli så fantastisk.
Vet ni, hon for till USA. Alldeles själv!
Kan bara jämföra med mig själv i den åldern. Feg och ängslig och hemmakär. Ville absolut inte åka nånstans. Så ni förstår att jag undrar hur det kom sig att hon blev så modig. Här är förresten en bild på underverket.
Hon är over there nu och jag längtar mig blå efter henne. Jag vill att hon ska vara här och vi ska sitta i sängen och bara snacka skit. Fast det gör vi nästan för vi har skype på fast vi gör annat. Men jag vill ge henne en kram! Kram gumskruttan!