lördag 20 oktober 2012

Världsdag

Håller på att planera en världsdag för hela skolan. Det är så kul!
Syftet är att svetsa samman hela skolan f-9 för att vi ska känna att vi faktiskt jobbar på samma jobb och går på samma skola. Ett annat syfte är att hylla FN och få förståelse för skillnader och likheter i världen.

På onsdag blir det!

Ca 60 elever har planerat och fixat och skapat för 400 elever. Det blir stationer, musik, utställningar och vernissage. Kaosartat, troligtvis, men väldigt kul!

söndag 19 augusti 2012

Strävan

Min första skolvecka är avklarad.
När måndagen var till ända var jag förvirrad och väldigt trött. Det är ovant att lyssna, det är ovant att omvandla ord till förståelse. Så många saker att ta in. Vad säger de? Varför säger de det de säger? Säger de det jag tror att de säger? Förstår jag vad de säger?

Inte allt. Vissa saker säger de av en anledning jag inte förstått än.

Men det klarnar på tisdagen.

Onsdag och torsdag var fantastiska dagar tillsammans med mitt arbetslag. Vi planerade, dryftade, tog stort ansvar, gjorde det vi gör bäst. Vi tänkte varandras tankar!

Vi tänkte varandras tankar! Och vi tänkte nytt.

Jag vill göra så mycket med mitt arbetslag. Jag vill att vi gör tillsammans. Vi är i uppstartsfasen av något som kan bli riktigt bra, men det gäller att gå varsamt fram. Alla säger inte vad de tänker. Det gäller att lyssna. Det gäller att förstå. Det gäller att vänta in. Det gäller att få alla att förstå att de är viktiga. Att alla får tycka och att förstå att alla växer av utmaningar.
Vi måste sträva!


onsdag 8 augusti 2012

Jag har bestämt mig!

Som en fortsättning på förra inlägget har jag bestämt mig för att det här läsåret ska bli ett bra läsår. Det finns alltid saker att hetsa upp sig över i skolan, det är en komplex arbetsplats där VÄLDIGT många människor samsas. På nåt sätt är det ett under att det ändå fungerar så väl som det gör. Alla dessa människor med olika förutsättningar, bakgrunder, upplevelser, självbilder, visioner och tillkortakommanden. Alla dessa vilda hormoner som bebor dessa unga nyfikna ungdomar och för den delen även en del grånande tanter som undertecknad.

Det här läsåret ska jag mysa. Jag ska inte rusa på som jag brukar. Jag ska tänka mer på det jag kan förändra än det jag inte kan förändra. Jag ska sluta göra saker som inte leder nån vart. Jag ska lyssna! Jag ska lyssna! Jag ska lyssna! Lyssna på ungdomarna, på vad de egentligen säger. Lägga örat mot korridorsgolvet och lyssna. Höra vad ungdomarnas tramp säger. Var vill de? Säger de mig något mellan raderna? Hur vill de göra? Vad säger de mig? Vad säger de mig egentligen? Betyder deras ord det jag tror att de betyder?

Sen ska jag samtala. Med alla. Jag ska undra. Fråga. Bemöta. Ifrågasätta. Gissa. Lirka. Testa. Jag ska få människor att känna sig sedda, få dem att lyfta sig själva, få dem att ifrågasätta sina egna begränsningar.

Det är min mission detta läsår.

Smygjobb

Trots hela fem dagar kvar på sommarlovet pallrade jag mig iväg till jobbet i går. Det brukar kännas lite lättare när jag väl börjar, om jag har fått smygbörja innan och få en bild över vad som väntar.
Jag behöver ställtid, vet ni!

Jag blev kvar i flera timmar och pulade på med både det ena och det andra. Såg bl a över första veckans program och kunde konstatera att jag har mycket tid med mitt arbetslag. BRA! Så jag gjorde en plan över innehållet som jag också mailade ut till mina kära kollegor. Döm om min förvåning när jag fick svar från flera stycken. Det är tydligen fler som håller på att tagga upp!! Kul! Mina goa kollegor!

Förra läsåret var tufft, med ny arbetsplats och den kulturkrock som det innebar. I år har jag ett litet annat ingångsläge och jag har stora förväntningar på det här läsåret. Både för mig, för arbetslaget och för hela skolan. Till och med för utbildningsväsendet i landet! Det är faktiskt dags att svensk skola blir bra nu. Det finns otroligt mycket kraft i den svenska lärarkåren, så många eldsjälar. Vi borde ju kunna få till det.

Under detta läsår kommer jag att få chansen att undervisa 50% samt göra annat på de övriga 50%, bl a schemaläggning, entreprenörskapsprojekt, internationellt utbyte. Men sedan är inget bestämt! Det känns lite annorlunda, kan jag säga. Första gången som jag inte undervisar i svenska och engelska utan bara franska. Och vad ska jag göra som kan komma skolan till del?

Det känns i alla fall jättespännande. Jag återkommer, nu måste jag till läkaren med min rygg.

måndag 9 juli 2012

Glasögon

Jag har skaffat glasögon!

Många olika modeller finns det och jag har som vanligt svårt att välja.
Kollade synen i lördags eftersom jag tycker att jag har svårt att hitta fokus ibland, inte bara mentalt, haha!
Behöver både då jag kör bil/ser på tv och då jag läser, så alternativen var två brillor eller progressiva. Efter lite funderande kom jag fram till att två par passar nog mig bättre.

Så jag pallrade mig dit och provade. Herregud så svårt, när man aldrig har haft brillor förut. Kunde inte bestämma mig och grabben i butiken tyckte helt tvärt om mot mig. Typiskt! Det slutade med att jag köpte tre par, haha!

Ett par läsbrillor med skarpa svarta bågar.
För avstånd ett par utan bågar med blå skalmar, skitsnygga. Samt ett par pilotbrillor som jag bara inte kunde avstå ifrån.

Ni får se dem då jag fått dem!

fredag 6 juli 2012

Lapphundssnack

Blir glad när folk kommer och vill prata lapphund.
Idag hände det igen. Jag var och lagade bilen och hade Hamalas i skuffen med öppen lucka eftersom det var så varmt. Då hade en kvinna gått förbi och sett henne.
När jag kom ut till bilen började vi prata och det visade sig att hon hade en liten uppfödning av lapphundar. Kan vara bra att veta eftersom Hamalas inte lär leva för evigt. Hon är ju 11,5 år nu.

Det är ju en ras som inte toppar popularitetslistorna, om man säger så! Men den svenska urhunden och därför värd att bevara. Numer är finsk lapphund betydligt vanligare som man ser överallt. Lapphunden har allt vad du kan begära. En tålig och robust hund som passar till det mesta. Med sin smidiga, lätta kropp flyger den fram på agilitybanorna och den är mycket lämplig till spår. Det är en frisk ras (förutom då mitt måndagsexemplar) som går att ta under armen om man skulle behöva, men är tålig som en stor hund. Den har en tydlig på- och avknapp. Vila är vila och arbete är arbete, den ställer om på ett kick. Inget trampande...

En ganska optimal hund.

onsdag 4 juli 2012

Det ultimata samtalet

Samtalet
Vilket verktyg! Vilken förmåga! Vilken möjlighet!
Tänk om vi inte kunde samtala. Hur skulle världen se ut då?

Jag vill slå ett slag för samtalet i skolan. För att ta sig tid till samtal med elever och vuxna. Vi kan vara aldrig så goda pedagoger med fantastiska metoder, men det som gör skillnad är ändå vår förmåga att samtala med eleven.

Samtal är tudelat. Det består av att få fram ett budskap, att få mottagaren att förstå vad vi vill säga. Men det är lika mycket att sätt att få mottagaren att känna sig så bekväm att den vågar tro på budskapet. Det sättet är talangbaserat. Och de bästa lärarna har denna talang. Här skiljs agnarna från vetet.

De bästa stunderna med eleverna återfinns i det informella samtalet. I soffan, vid lunchen, i förtroende. Det är här relationer skapas, det är här kunskap skapas. Kunskap för läraren om eleven, om hur hon tänker. Kunskap för eleven, om sig själv, om sin kunskap. Kunskap om sin kunskap. Oberoende vad samtalet handlar om.

Sammmmmmtal!

måndag 2 juli 2012

Tänker på läs- och skrivsvaga elever

Mycket kan man tycka om skolan och vad den ska syssla med, men få saker är viktigare än att träna eleverna i läsning och skrivning.
Allt eleverna gör i skolan är beroende av att de kan läsa och förstå samt skriva. Detta följer med hela livet. Idag viktigare än någonsin!

Det pratas alldeles för lite om hur vi gör med elever som inte kan hantera dessa förmågor. Hur gör vi för att hjälpa elever framåt i förmågan att läsa, förstå och skriva.

Lärarutbildningen för åk 4-9 på 90-talet fokuserade inte på läsinlärning. Av 4,5 års studier erbjöds endast två timmars kurs i läsinlärning i ämnet svenska. Två timmar!

Fortbildning i läsinlärning dräller det inte av, inte för lärare i de senare åren.

Jag gjorde ett försök att internutbilda mig genom att studera hur man gjorde i de tidigare åren när eleverna lärde sig läsa. Det blev inte riktigt bra eftersom tiderna stämde dåligt överens med vad de gjorde och det jag gjorde. Men det var väldigt lärorikt de korta stunder jag var där. De gör ett otroligt viktigt jobb de lärare som jobbar med de yngsta.

Idag stöter jag dagligen på elever som inte knäckt avkodningskoden eller som inte kan läsa mellan raderna eller som inte får ner orden på pappret eller som får ner orden, men att de hoppar lite hur som helst och blir omöjliga att förstå. Hur hjälper vi dem?
I svenskan på högstadiet jobbar jag väldigt mycket med läsförståelse, att kunna förstå en text på olika nivåer; det som står explicit i texten, det som kräver förmåga att tolka texten och det som kräver förförståelse för att kunna tolkas. Detta är otroligt viktigt och det är avgörande hur detta har bearbetats i de tidigare åren för hur långt eleverna kan komma. Jag jobbar också mycket med att kunna skriva olika sorters texter och förstå skillnaden i språk mellan olika texter.
Dessa två stora områden känner jag att jag behärskar och till och med är riktigt bra på. Mina elever går framåt och de förstår vad jag vill att de ska lära sig, trots att det är abstrakta områden. Min pedagogik är god när det gäller läsförståelse och att skriva olika sorters texter, vilken jag baserar på samtalet. Samtalet i helklass, grupp och individ. Samtal och mängdträning med feedback.

I varje klass träffar jag elever som inte har knäckt koden för hur språket är uppbyggt. De kan ha svårigheter med avkodningen, att de tappar ord eller med att meningsbyggnaden blir knasig. Ofta stämmer inte slutet på meningarna överens med hur de börjar, eller att texterna blir fulla med syftningsfel.
Varför pratas det så lite om HUR vi hjälper dessa elever att bli bättre. Det pratas massor om vilka kompensatoriska hjälpmedel de ska ha för att kunna prestera. Det är också viktigt, men det måste väl vara ännu viktigare att eleven utvecklar ett språk som gör att hon inte behöver dessa hjälpmedel. Knäpptyst om detta!

Jag är svensklärare. Jag har ingen som helst utbildning i hur jag pedagogiskt ska gå till väga. Är inte det konstigt? De metoder jag använder har jag utvecklat själv. De verkar fungera, men jag känner varje gång att jag famlar! Jag behöver verktyg!

Jag hoppas innerligt att dagens lärarutbildning har betydligt mer tid inlagt till läsinlärning, även för ämneslärare, därför att vi behöver verktygen.

En annan gång ska jag berätta om mina pedagogiska metoder.


onsdag 27 juni 2012

Tjejmilen, Göteborgsvarvet och generationsmöten

I våras sprang jag Göteborgsvarvet tillsammans med mina niecer och dottern. Alltså jag och ungdomarna. Riktigt kul!
Kul att man kan mötas över generationsgränserna och känna att man är jämlik. Hur många såna arenor har ni? När inte den inbyggda hierarkin finns? Vem bestämmer vad som ska ske, var man ska äta, vad man ska göra... Nån som fattar?

Då i våras möttes vi som totala jämlikar. Det var grymt!

Nu har vi anmält oss, som kvartett, till Tjejmilen. Inte riktigt samma konstellation, men fortfarande jag och den yngre generationen brudar. Vi har även anmält oss till Göteborgsvarvet 2013.

Nu ska vi bara träna lite också!


Dagfärsk VI-tidning

Har en alldeles ny oläst Vi-tidning i min hand. Ska ta lång tid på mig, lusläsa varje artikel, betrakta alla bilder och fundera över alla små klurigheter. Sen ska jag njuuta av korsordet lääänge.

Leve VI!

måndag 25 juni 2012

Varför är det så svårt att vara ledig?

Jag är lärare, jag jobbar mycket under läsåret.
Jag måste ta många beslut varje dag, jag har väldigt många relationer att underhålla, jag har många saker att hålla reda på, jag förväntas ha koll på aktiviteter, planeringar, tider, elever, iup, provresultat, uppsatser, böcker, ny forskning... Ni förstår, hjärnan går på högvarv mest hela tiden.

Maj är den månad då allt går i spinn! Då spetsas tyfonen ytterligare.

Så blir det juni och så småningom sommarlov. Åtta veckor ledigt!
Varje år tänker jag att jag ska göra så lite det bara går, bara ta hand om mig själv och göra det jag mår bra av. Jag är värd det efter ett hektiskt läsår.

MEN det går inte.

Huvudet är så fullt av idéer och saker som är så kul att fylla undervisningen med. Efter EN dag kickar rastlösheten in! Det kliar i fingrarna att få hitta på nåt kul med eleverna. Det finns ju så mycket som inte är gjort. Och nu när den digitala revolutionen kan bli verklighet även i klassrummen med en-till-en eller paddor, då finns det en helt ny värld med möjligheter.
Fördelen är att nu under sommarmånaderna finns tiden att förbereda till tänderna, vilket jag inte alltid hinner under läsåret.

Så även om jag inte vilar mig på det sättet jag alltid tänker att jag ska, blir det ändå vila eftersom jag får tänka till punkt!

Glad sommar, alla lärare!

onsdag 20 juni 2012

Olika

Att tillbringa några dagar in på sommarlovet gör susen för tänkandet. P1 hjälper förresten till a great deal. Jag hinner bara lyssna på p1 på morgnarna då jag jobbar och då är det bara nyheter och rapporter från Syrien eller Grekland eller nåt annat som det har vänts ut och in på till leda.

Nu på sommaren hinner man lyssna på ALLT! Vilken källa till att tänka nya tankar. Längtar ihjäl mig till Sommar i p1 börjar!! Då är det sommar!

Idag slår det mig hur olika vi människor är. Hur olika vi hanterar olika situationer och hur olika vi tänker och handlar. Hur lätt det är att generalisera och tro att alla har samma utgångspunkt som jag. Att tänka på samma sätt som jag alltid gjort, som jag har blivit lärd att tänka.

Ett lite fånigt exempel på det är gårdagens intervju med fotbollsspelaren Jane Törnqvist i p1-progammet Tendens. Programmet handlade om "Den orättvisa sporten" som går på djupet med att damfotbollen bara har en bråkdel av Fotbollförbundets budget och hur orättvist damfotbollen behandlas. (Varför heter det inte Fotbollsförbundet??)
Intervjukvinnan ville få Jane att berätta hur orättvist hon hade upplevt situationen att vara en kvinnlig elitfotbollsspelare jämfört med en manlig, medan Jane inte tyckte det. Hon sa att situationen är så här och jag är inte så intresserad av pengar.

HALLLÅÅ! Tänkte jag (av gammal vana). Inte så intresserad av pengar?! Det handlar väl för sjutton bövlar om rättvisa! Är hon helt körd i bollen! Nickat för mycket, kanske!??

Sen sa hon att: "Vill vi att damfotbollen ska bli lika kommersiell som herrfotbollen? Att allt ska handla om pengar? Att känslan och glädjen över sporten försvinner?"

Det fick mig att tänka till! Jaa, så kan man också se det. Det kanske finns en annan dimension att se  fotbollen från, att Jane faktiskt har rätt att tycka så, trots att hon är tjej och borde tycka att det är orättvist.

Tänk alla andra som inte tänker som jag, som bara hur man hanterar facebook- eller twitterinlägg. En del skriver aldrig. De bara finns där och läser, medan andra skriver allt de gör, medan en tredje proklamerar sina politiska ställningstaganden. Hur olika vi gör, ändå!
Detta är bara två ynkliga betraktelser över hur olika vi människor är. Ändå tänker jag mig att vi är svenskar med medelinkomst och svenssonliv. Har ganska lika liv!

Sätt nu detta i ett invandrarperspektiv.

Varför kan vi inte bara acceptera att vi är olika, alla människor!

tisdag 15 maj 2012

Teachmeet i Falun och Stockholm

Drog en repa till Stockholm igår. Över kvällen. Det går ju liksom att göra så när man bor söderut.

Det var en härlig tillställning där jag fick många nya och roliga idéer till att använda it i undervisningen.

Hittade min microföreläsning från Teachmeet - mitt i Falun på Youtube.

Håll till godo.


torsdag 3 maj 2012

Teachmeet - mitt igen... och flytt

Det ligger en länk på Gagnef kommuns hemsida om mitt deltagande i Teachmeet i Falun. Kul att det uppmärksammas även om jag ser ut som jag har lagt in världens största prilla. Haha!
Gå in och kolla!

http://gagnef.se

Vi har flyttat i helgen. Sjukt mycket grejer! Varför?
Varför är det så svårt att bara välja bort att ha kvar saker? Många saker har inte ens packats upp under de nio månader som vi bodde på andra stället. Kan man inte bara slänga dem?
Nu har vi flyttat till lägenhet och det känns så sunkigt. Känner mig iakttagen och trängd.
Hunden kom hem från semester hos dagmatte medan vi flyttade. Hon är väldigt konfunderad, provar olika ställen att ligga på, letar reda på mig hela tiden och kollar alla rum. Stressad hund! Jag har lagt hennes matta i rummet bredvid vårt, gissar att hon kommer tillbringa nätterna där i väntan på att någon ska vakna.

Igår när jag kom hem från jobbet (vid 9!) låg en påse från MQ på min säng med lappen: Till världen bästa mamma och fru.
En superfin kofta. Gissa om vår- och flyttrötta frun/mamman fällde en del tårar då! Söta familjemedlemmar här hemma!


torsdag 26 april 2012

Teachmeet - mitt

I Falun i förrgår hade Högskolan Dalarna mfl anordnat ett Teach meet. Fantastiskt initiativ för ett fantastiskt koncept. Upplägget är att lärare får anmäla sig till microföreläsningar och berätta om något de gjort inom ett givet ämne. Tiden är begränsad till 7 minuter och man får inte dra över en sekund. Det är rappt, deltagarnära och avslappnat. Hur kul som helst!!

Jag hade ju naturligtvis anmält mig för att prata om att använda blogg som pedagogiskt instrument. Det var skitkul. Inte varje dag man pratar inför över hundra personer som man inte känner. Jag blev jättenervös, vilket förvånade mig, jag brukar inte bli så nervös. Jag slutade andas och blev helt andfådd. Så nu har man väl gjort bort sig för hela Dalarnas skolfolk, men det bjuder jag på:)
Det är nyttigt att kasta sig ut och inte veta hur man reagerar. Det gör andra saker mindre skrämmande. Man får lättare att tackla livssituationer som inte alltid är så lätta att hantera. Talar vi om det för ungdomar som tycker det är läskigt att redovisa i skolan? Vi borde införa speech-klasser som i USA! Tänk vad de är öppna och modiga där!

söndag 1 april 2012

Karriär

En anledning till att vi flyttade söderut var att jag kände att jag hade kört fast på jobbet. Jag jobbade tidigare på världens bästa skola, med de bästa kollegor man kunde tänka sig, vetgiriga barn som fick lära sig i en trygg miljö och en skolledning som hade förmåga att uppskatta mitt och mina kollegors arbete med eleverna.

Ändå kände jag att jag tappade lusten till arbetet.

Vi bestämde oss för att flytta, sagt och gjort. Jag skrev många personliga brev och cv:r. Jag ringde potentiella arbetsgivare, jag töjde på mina gränser, jag sökte det mesta som gick i mitt nya län. I slutändan var jag på 6 intervjuer. Ett enda var inte ett direkt lärarjobb, utan ett projektjobb mot skolan. De andra var lärarjobb och rektorstjänster.

Min reflektion är nu. Varför?
En lärare har väldigt mycket kompetens, inte bara inom sitt ämne utan även när det gäller social kompetens, effektivitet, följsamhet, reflektion, ha is i magen, många bollar i luften, fatta beslut... Ändå, inbillar jag mig, sorteras lärare bort i högen av ansökningar. Varför? Inser inte Sveriges arbetsgivare vilken kompetent person en lärare är? Kan det vara så att många människor har en bild av lärare som trångsynta, lata individer som bara vill vara lediga, besserwissrar, sura, ovilliga att lära nytt, ineffektiva? Att de har haft en lärare i skolan som de inte kommit så bra överens med och därmed drar alla lärare över en kam?

Lärare har inga karriärvägar idag. Det har pratats om utvecklingsledare och lektorer men jag har då inte sett skymten av dessa.
Jag tycker jag har så många kvaliteter som skulle kunna komma samhället eller ett företag till del, som jag inte får ut som lärare. Varför kan jag inte få chansen att prova?

tisdag 27 mars 2012

Entreprenörskapets komplexitet

Ett projekt som jag driver på skolan om entreprenörskap nådde sin andra nivå idag. Jag och min lilla grupp hade bjudit in en föreläsare vid namn Stig Hjerkinn Haug. Han pratade om hur man gör med idéer och hur man inte bör göra med idéer. I två och en halv timme höll han på och det var aldrig tråkigt.

Han var fantastisk!

I mitt huvud snurrar som vanligt många idéer. Varför är det så att ju fler erfarenheter vi har desto mindre vågar vi. Ska inte erfarenheter göra att vi ser fler möjligheter.
Lite dåligt samvete fick jag också när jag tänker på hur vi gör med våra elevers idéer. Häromveckan satt jag i ett möte med en elev och föräldrar. Eleven hade idéer om vad han ville göra i framtiden och vad gör alla vi vuxna.
- Det är jättebra, Nisse, MEN du måste också...

Det där lilla elaka ordet MEN har som funktion att det som sägs innan kommatecknet inte gäller. Det vi egentligen sa var:
-Det är urdåligt, Nisse, och du ska inte tro att du får ha några egna idéer, minsann!
Jag blir så trött på vuxenvärlden ibland.
http://www.stigogstein.no/wp/

söndag 18 mars 2012

Att acceptera det otänkbara

Ägnar söndagskvällen åt att försöka acceptera olika saker. Saker som jag tycker borde gå lättare, men som det finns en inbyggd tröghet i som inte jag kan påverka.

En av dessa tröga saker är att uppdatera en iphone. Hur lång tid får det egentligen ta? Visste jag det när jag började? Vad fick jag ut av det? Några buggfixar...

Eller att jag hade tänkt att jag skulle jobba hela himla helgen med schema, organisation, bedömning plugget, projektet och annat. Vad hände? Jo, orken tröt. Hjärnan vill så mycket och har så många idéer, men så kommer tiden till mig och jag bara sover.

Att jag vill ha ett hus att bo i, men det är total stiltje på bostadsmarknaden. Kan man acceptera det? Jag har i alla fall ingen lust. Ett litet hus som vi hittat och gillar ligger dessutom för långt bort. Går det att acceptera, eller?? NEJ! Eller jo, det kanske man måste...

Min hjärna fungerar inte som jag vill. Jag g-l-ö-m-m-e-r. Gillar inte det, det gör att jag inte kan vara så effektiv som jag vill. Den tar sig även friheten att tolka saker fel. Tröghet var ordet! Kan bli ganska pinsamt också.

Måste man bara acceptera allt?
Snigel, på er!

tisdag 13 mars 2012

Franska i åttan

Nu har jag lektion med mina franskelever i åttan och de vill att jag ska skriva om dem här på min blogg. Få se undrar vad jag ska skriva då???
De håller på med kroppsdelarna och målar gubbar i full storlek och skriver kroppsdelarna. Det är tacksamt att hitta på lite praktiska uppgifter med den här gruppen eftersom de gääääärna pysslar med alla konstigheter jag hittar på. Tacksamt var ordet.

Dessutom är de ju så himla duktiga!
Dags att sluta och i stället ägna mig åt eleverna!

lördag 3 mars 2012

Orolig

När jag kom hem efter fjällturen möts jag av M som säger att det har varit storm, oväder och tornados i Indiana. 28 döda och en hel stad som är jämnad med marken. Åtta delstater har varit drabbade.
Blir så himla orolig, min dotter är ju där och det är tornadosäsong nu.

Försöker nå henne på alla sätt, ringer på skype, skriver på skype, skriver på facebook, skriver på twitter, t o m ringer till henne, ringer pappa och pojkvän, men får inte svar någonstans.

Känner hur paniken kommer, men försöker tänka praktiskt. Om det är tornados är det inte helt otroligt att hela internet- och telefonnätet är ur funktion.

Till slut loggar hon in på skype och undrar "what the fuzz is all about"!! Hur har hon mage??? Tack och lov att flickebarnet är oskatt! Det hade varit lite varning igår, men annars hade de inte märkt av det så mycket. Om man tittar på bilder från lokalblaskorna ser husen väldigt klena ut. Men att 28 människor fått sätta livet till ska man inte negligera hur som helst.

Fjällturen blev i alla fall helt underbar, känner hur det hettar i ansiktet nu. Två hundspann var på väg ut samtidigt som jag och jycken så hon blev lite nervig. En gång blev hon biten av en hund i ett hundspann. Vi möttes i en kurva och hörde förstås inte varandra. Det blev krock! Två rejäla bett och medföljande inflammation blev resultatet den gången. Idag var hon i alla fall nöjd med livet och nu är hon trött!

Bär med mig en skön känsla...

Tusen tack till all respons på mitt förra blogginlägg. Jag är fortfarande alldeles varm i kroppen av det varma välkomnandet på min förra arbetsplats.

Mår så himla gott just nu!

Idag skiner solen och det är någon minusgrad och nästan VINDSTILLA. Fatta!!! Tänker packa ryggan m ved och fika och dra ut på fjället. Det är ett måste!
Imorgon bär det av till Falun igen och det känns också bra. Längtar lite efter att få jobba. Känns som jag har massor av roliga saker att sätta tänderna i. Undrar om jag är riktigt frisk egentligen?

Nu måste jag UUUT!
Hörs!

torsdag 1 mars 2012

En sån dag...

Maken och jag for till Falun och glufsade i oss hotellfrukost på Grand i morse. Det går att starta en dag på sämre sätt:)
Sedan styrde vi kosan mot Jämtland. Eftersom vi båda har jobbat hårt och sovit lite senaste veckorna körde vi i skift och sov en stund var.
Kaffe latte  på Statoil i Sveg är ett måste.

Kändes som april när termometern visade 8 plus och smältvatten forsade längs fjällvägen. Väl framme i stugan fick vi skotta oss in och jag dumpade make och hund där.

For till stan för att hälsa på min gamla goa klass. Det blev en märklig upplevelse då en av mina härliga elever springer genom korridoren och ger mig världens härligaste kram. Vi nästan grät bägge två. Känns stort när en 15-årig långhårig kille ger en sådana ömhetsbetygelser. Tack till dig, det betydde mycket för mig!

Sedan knackade jag försiktigt på klassrumsdörren och öppnade.

Jag blev helt överrumplad när de skrek rakt ut. Trodde väl innan att jag kanske skulle få en kram av en eller två, men att de skulle vara mer intresserade av att gå hem än att prata med en gammal fröken. Jag fick kramar av alla och vi kunde inte hålla tårarna tillbaka. Vilka u-n-d-e-r-b-a-r-a ungdomar!!! Alla var sig lika, men inga barn längre utan unga vuxna. Så fina allihop! Tyvärr saknade jag fyra stycken som inte var där av olika anledningar.
Så fick jag en rundvandring i omgjorda lokaler.

Mina reflektioner över denna stund:
  • Tänk att vara så trygg på sin högstadieskola att man törs gråta inför sina kompisar när en gammal fröken kommer på besök. Sååå härligt! Tack Friggaskolan för att vi lyckats skapa detta klimat! Tack klassen för att ni tagit så väl hand om varandra under snart tio år.
  • Tänk vad mycket det betyder att få sån bekräftelse av de som man ändå tjafsat med och bråkat på. En mer ärlig uppskattning har jag nog aldrig fått.
  • Tänk vad olika ungdomar är och hur olika trygga de är. Dessa ungdomar är otroligt trygga i sig själva.
  • Tänk att jag har fått lära känna dessa ungdomar. De har berikat mitt liv så mycket!
  • Tänk att möten gör sån skillnad.
  • ALLA dessa ungdomar betyder VÄLDIGT mycket för mig! Jag kommer alltid bära med mig dem, varenda en. 
Hjärtat är varmt idag tack vare dessa individer! Ni är bäst!! 

onsdag 29 februari 2012

Hemma!

Har återvänt från det märkliga landet England.
Intrycken sorteras i mitt huvud, både av landet, skolan och naturen.
Mest har skolan gjort intryck. Modern skola, men annorlunda förhållningssätt till eleverna.

Korvstoppning, boskapsfösning, olika värde, läraraktivitet, elevpassivitet, toppstyrt, paper work, distans, top set - worst set, ful skoluniform, färdiga lektioner, skynda, skynda, spring, spring, mallar, mottagande...

Dessa och många fler ord kommer till mig.

Englands skola är annorlunda än vår. Både plus och minus.

måndag 20 februari 2012

Nu far jag

 Sitter vid frukostbordet och kollar igenom det sista innan vi far till England. Ska bli en upplevelse! Har lite svårt att släppa kontrollen, bara. Vill vara den som står vid rodret. Försöker ha koll på hunden, vikarier, make och jobbet.
Går inte bra!
Konstigt att släppa jobbet under en vecka, och det flyter på ändå. Är nog lite rädd att jag ska missa något också.

Så ska jag åka bort igen sen i sex dagar, varav fyra jobbdagar. Hur ska det gå?
Har bokat resa till dottern i Indiana. Vi ska ha så mysigt! Bara vi två! Och sedan kommer hon hem. Oj, vad konstigt!

Mycket som händer under våren...
Sist vi träffades! För åtta månader sedan!

söndag 19 februari 2012

Blogga på mobilen...

...är inte så lätt. Men jag orkar inte hämta datorn:) I morgon åker jag till England. Skolan har ett internationellt utbyte med en ort i Liverpool. Det ska bli skoj. Känns som jag glidit in på en räkmacka. Jag har inte jobbat för fem öre för detta utan får bara följa med. Ska väl kunna vara behjälplig när vi väl är där i alla fall. Svårt att veta vad man ska packa. Det ligger ju nära havet så en varm jacka är nog bra. Igår var vi på husvisning. Både jag och maken gillade huset. Men det är nog fler som är intresserade!! Den som lever får se!

onsdag 8 februari 2012

Kvällsplugg och bihålesprång

Om det finns örsprång borde det finnas bihålesprång. Det är i alla fall precis så det känns. Som om mina bihålor ska sprängas! Ipren my ass!

Jag har kommit igång med mitt pluggande och det är kul, jättekul faktiskt. Jag läser om upphovsrätt i en skön bok där författaren skriver om verkliga fall och inte bara torra fakta. Lite svårt att slå i den, men det funkar. Hittills har det varit ganska lätt, men ändå en hel del "jamensåärdetjuförstås"-tankar.

-Annars då?
-Jo, tack!

Har mycket i skallen som vanligt, vill många saker, har många saker igång. Men det går framåt! Gör lite här och lite där, faktiskt. Det var nog bra att vara sjuk i förra veckan, det var många stresstankar som rättade till sig. Bara jag får någon liten detalj på plats brukar det lossna.

Mitt största aber just nu är att jag vill ha ett hus. Jag vill att det ska ordna sig så jag vet var jag ska bo. Känns urgent!
Har hittat drömhuset, men det ligger på fel ställe. En helt underbar drömkåk.

Resebokning

Har hittat en resa till min goa dotter som är i USA. Tänkte åka dit och hämta hem henne. Problemet är bara att hon har redan sin resa bokad och har ingen makt över  vilken resa de bokar, det är bara att ta emot. Så jag har sökt och sökt efter samma flight så billigt som möjligt och nu har jag hittat den, tror jag.
Men tänk om det skulle bli fel så att vi hamnar på olika flyg, det vore inte så skoj.

Det ska i alla fall bli riktigt roligt att åka dig och bara vara med Kajsa några dagar.
Ser fram emot det!

söndag 5 februari 2012

Söndag är ingen vilodag

När jag var liten gick vi alltid i kyrkan på söndagar. Allt var mycket styrt och många var rutinerna och ritualerna.
Klockan tio serverades frukosten, eller brunchen skulle vi väl säga idag. Ägg, smörgås och fil/gröt. Lycklig var jag om det serverades mannagrynsgröt! Min pappa sa alltid att till ägg måste man äta en smörgås, annars fick man hicka. Vet inte om det mest var för att lura i mig mer mat.
10.40 åkte vi bil till kyrkan. Jag minns hur det luktade. Och jag minns hur olika tanter luktade. Vi satt nästan jämt på vänster sida på femte eller sjätte raden. Jag var tvungen att vara tyst och hade alltid nåt papper med mig att rita på. Jag hittade en sån teckning i en av mammas handväskor när vi städade ur hennes lägenhet. Den föreställde en hund, eller om det var Janne Långben.
Det var långtråkigt på gudstjänsterna, men när jag hör vissa psalmer så kan jag orden. Något slags intryck gjorde det nog i alla fall.
Jag minns att jag tyckte att vissa vuxna var lite läskiga, de som verkade tro att de kände mig, fast jag inte kände dem. De gjorde mig illa till mods.
När jag var riktigt liten fick jag vara i ett rum uppe på läktaren som var inglasat. Där gavs predikan i högtalarna så att inga föräldrar skulle gå miste om guds ord.
Sen var det kyrkkaffe. Det minns jag också hur det luktade, som det luktar om alla kyrkkaffear.
Efteråt brukade jag gå upp i kyrksalen och balansera runt dopgraven och det hände att jag blötte ner mig. Det var strängt förbjudet.
Söndagsmiddagen var alltid något extra. Nåt kött, kanske kyckling. En kyckling räckte till hela familjen på sex personer. Några storätare har vi aldrig varit.
Så fick vi Fanta till maten, men aldrig Cola. Det var inte bra, sa mamma. Varför fick jag aldrig klart för mig. Kanske var Coca-cola något okristligt?
Så efterrätt. 500 gr glass som delades på sex personer.

Det räckte!

Om man tänker efter var nog söndagen en ganska behaglig dag för mina föräldrar. De satt aldrig och jobbade på dagen. Möjligtvis att de förberedde något på kvällen en stund.
Jag jobbar jämt på söndagar.

torsdag 2 februari 2012

Fransk mat

Passar på att skriva ett litet blogginlägg. Jag har lektion i franska och lagar lite fransk mat med mina frassar i sjuan. De fixar det själva och eftersom jag är så förkyld är det bäst att hålla sig på avstånd och bara vara tillgänglig när jag behövs.

Tänk ändå vad uppskattat det är att fixa lite crêpes.

Idag är jag tillbaka på skolan efter två dagar i sjuksängen. Ångrade i morse att jag skulle jobba idag, men det är ändå struligare att fixa uppgifter till en vikarie än att vara här själv.

Nu måste vi vända på crêpesen...

tisdag 31 januari 2012

Sjukdom och ta-sig-för-samhet

Jag är sjuk. Febrig och snorig. Sov mig genom förmiddagen, med hunden sittandes bredvid min säng. För att försöka få fart på mig satte hon sig demonstrativt på min Mac som låg på golvet, haha. Den höll!

Proppad med Alvedon och Ipren tog jag mig till skolan på eftermiddagen för att starta upp vårt implementeringsarbete om entreprenörskap i skolan. Kändes positivt och energigivande. Detta är något vi kommer jobba med hela vårterminen. Vi har bokat upp ett antal föreläsare som kommer med jämna mellanrum under våren. Mina kära kollegor tog väl emot våra försök att inspirera, provocera och aktivera. Nu ska vi skapa oss en gemensam plattform som vi sedan kan utgå från i vårt arbete med att hjälpa våra ungdomar att tro på sig själva.
Det är ju inte så svårt att vara inspirerande när jag får jobba ihop med sköna människor som Fanny och Tero. Hurra för dem!
Vi hade även bjudit in härliga Sigrid från Ung företagsamhet i Falun. Hon är grym! Hon höll en genomgång om det material som de erbjuder, gratis. Är inte det helt fantastiskt!

Ibland är det lätt att jobba.

Kom hem lagom till att acetylsalicylsyran gått ur kroppen. Somnade som ett barn.
Tur hunden blivit ordentligt rastad av dagmatte.

Tjingeling och snörvel

måndag 23 januari 2012

Plugg och mammabry!

Idag har jag börjat på en fristående kurs, grafisk formgivning.
När jag sökte tog jag för givet att det var att lära sig producera trycksaker, lära sig färg och form och så vidare. Så kom de första dokumenten om kursen och jag blev lite less eftersom jag då tolkade att det inte skulle bli något kreativt alls:( bara en massa budget och planering och processande...
Så blev allt material släppt och jag kunde börja läsa och döm om min förvåning att jag upptäckte att det är ju både och. Precis vad jag behöver för att bli lite mer säker i min idé om att bli egenföretagare. Nu föll bitarna på plats. Glad tjej!

Lite jobbigt blev det också då min dotter berättade om sina planer för framtiden... Men jag är samtidigt så stolt över henne och får väl sätta mig själv lite i baksätet och inte köra dit jag vill utan låta henne få styra på efter egen kompass.
Stackarn är ju enda barnet och ska leva upp till mammans höga förhoppningar och behov.

Nä, you go girl! Hela livet ligger framför och det är bara att köra!

söndag 22 januari 2012

Vad vill jag, då?

Ibland undrar jag om det bara är jag som är som jag i hela vida världen. Det kanske inte är en ovanlig tanke, andra kanske också tänker så, vad vet jag.

Min fundering är i alla fall att andra verkar ha så himla koll på sina liv. Vad de vill och så... För mig är det så flyktigt, ena dagen vill jag ditt och andra dagen datt. Ofta vet jag inte ens vad jag vill utan bara vad jag inte vill.
Jag skulle vilja att jag hade en plan. En plan som jag sedan kunde hålla mig till, och som jag inte ledsnade på.
Eller jag har ju planer, massor. För många antagligen, för många idéer. Just nu har jag haft en plan i snart ett år. Den planen är bra, klok, genomtänkt och bara att sätta i verket. Jag har satt upp delmål och större mål och vet exakt hur jag ska göra. Men följer jag planen? Rätt gissat, nej! Jag skjuter upp och ändrar och bortförklarar och blä!
Jag skulle behöva en assistent som sa åt mig att göra saker. Så slapp det vara så jobbigt i kroppen och i knoppen!

Aha, jag har ADHD! Jaja!

fredag 20 januari 2012

Tiden är inne

Äntligen händer det något utvecklande. Jag går ner i undervisningstid och får andra arbetsuppgifter. Det är detta som gör det värt att ha jobbat som en gnu!

Kommer naturligtvis att jobba som en gnu även i fortsättningen, men det känns som ett steg mot någon slags utveckling. Jag har lite grann framtiden i mina händer, kan komma med idéer till en arbetsbeskrivning, men min chef funderar också vad hon kommer vilja använda mig till. Vi spånade på arbetsuppgifter idag och jag hade svårt att hålla tillbaka ett leende. Nu kommer det betala sig att jag är med i varenda utvecklingsgrupp på skolan.
Det kommer betala sig att jag har bestämt mig för att förändra mitt liv.
Det kommer betala sig att lägga den taskiga självkänslan på hyllan.
Det kommer betala sig att lämna trygghetszonen.

Payday!

onsdag 18 januari 2012

Mina bloggande elever

Mina härliga elever i franska klass 8 håller på att lära sig passé composé (för er som inte vet vad det är är det en dåtidsform). Jag kom på den lysande idén att de skulle göra en blogg och skriva om vad de gjort under dagarna under en vecka. Sagt och gjort. Jag skapade bloggen och de skrev. Funkade hur bra som helst och de tyckte det var riktigt roligt. Förutom att jag råkade bjuda in en av mina elever till denna bloggen i stället för till deras blogg. Haha! Det blev lite komiskt när det dök upp ett blogginlägg på franska på en av mina personliga bloggar.

I alla fall var det ett riktigt bra grepp, att blogga. Verkliga mottagare, verkliga händelser och ett naturligt sammanhang för dem. Kul när man kommer på roliga grepp.

Inte lika naturligt känns det i min sjua där vi gör en hemsida på svenskan. Meningen är att de ska skapa hemsidan och sedan skriva olika sorters texter där. Vi kanske kommer dit, men just nu är det bara kaos och de har svårt att hantera situationen. Jag blir trött i huvudet, men tänker att kaos är ändå bra, de tvingas vara kreativa och ta egna beslut och samarbeta och komma överens och tänka på helheten och de gör en gemensam produkt och så vidareeee.

Spännande, men jobbigt och trevande!

Här är länken till mina frassars blogg:
www.djurasskolan8franska.blogspot.com

fredag 13 januari 2012

Intryck

Första veckans arbete har bjudit på många tankar. Några som jag ändå fått grepp om. Andra som fortfarande svävar fritt i mitt inre.
En tanke jag fått grepp om är hur lätt det är att göra sig missförstådd, och hur viktigt det är för ledare att försöka göra sig förstådda för att undvika missförstånd. Detta låter naturligtvis självklart, men hur gör man då? Hur gör man sig tydlig med vilka ambitioner man har och hur förmedlar man dessa så tydligt som möjligt.

Är det möjligt att vara tydlig utan att träffas?
Kan man förmedla sina intentioner via mail och via sina underhuggare?
Är det möjligt att vara tydlig via en plan?

Jag tänker så här.

1) Du måste blotta dig själv som person för att människor ska kunna förstå vem du är. Om du som ledare har alltför hög integritet är det svårt för de du ska leda att läsa av dig. Däremot inte sagt att du ska vara privat med dina medarbetare, men personlig. Blotta dina svagheter och din person. Det underlättar för alla.
2) Organisera möten mellan människor. Jag tror inte det är möjligt att leda utan att människor får träffas, det skapas alltför många tolkningar av skriven text.
3) Samla ihop produkten och frågor utifrån dessa möten. Och fatta beslut!
4) Delegera med tydlighet. Ge uppdrag åt människor och låt dem veta vad som förväntas av dem. Ett otydligt uppdrag skapar inte kreativa människor.

Allt detta är så självklart, men hur lätt är det? Och hur agerar jag själv som ledare?
Jobbiga tanke...

söndag 8 januari 2012

Back in Falun

Sista dagen på jullovet, känns lite sorgligt, men ändå uppfriskande. Man kan ju inte bara gå och dra!
Idag har jag åkt långfärdsskridskor på Runn. Sjön ligger frusen och inbjudande, men jag var lite skeptisk. Håller verkligen isen. Men det var ju 100tals andra ute så det kan ju inte vara nån fara. Tyvärr kom det en cm snö innan jag hann ut så det blev lite som att åka skidor, men det var kul. Det går ju så fort och isen var hur slät som helst. Bra balansträning för kommande skateturer i spåren. Jag är så pep på att åka skidor efter vår teknikdag igår!!

I morgon - mot Gagnef!

fredag 6 januari 2012

Skiddag

God morgon!
Idag är en speciell dag. En historisk dag för min skidklubb. Vi ska ha den första tränings- och vallaaktiviteten i klubbens korta historia. Det känns kul!
Klubben har ett flertal aktiviteter som tagit fart nu det sista året, t ex olika lopp, en gräftåklassiker, dagens aktivitet, prova-påskidor för barn, skidlek.
Våra skidspår är fantastiska och det är så kul att så många åker i dem nu. Vi ligger ju trots allt lite avsides, så när det står 25 bilar på parkeringen blir jag överväldigad.
Inget vore möjligt om vi inte hade ideella krafter som ställde upp och körde skidspår varje dag, det blir många timmar på en säsong!

Vi är Bydalsfjällens naturliga längdcentrum, så det så!

tisdag 3 januari 2012

Många idéer

Mitt huvud kokar över av alla idéer. Det finns så många så jag får svårt att sortera. Jag vill ha ett eget företag!!!!! Jag vill vara min egen chef, vill styra och jobba för min egen tid, lösa problem och känna mig stolt över mig själv!!!!
Det än min nästa bucket list grej!

Jag har en idé som är klar och som det finns ekonomi för, men törs jag hoppa? Nehej, då, inte än, inte än.

Just nu läser jag allt på nätet om egenföretagande. Råden är ganska entydiga: planera inte ihjäl dig, ta problemen när de kommer. Slösa inte energi på hjärnspöken.

Jag brukar ju genomföra de saker som finns på listan. Tidigare listor har innehållit Vasalopp och byggprojekt och de har jag genomfört. Därför borde väl även detta inte vara något problem?

Ska bara reda ut lite tanketrassel så kanske det löser sig.

Infektionerad...

Är det inte klassiskt... när man slappnar av blir man sjuk.
Eller sjuk är väl kanske inte rätta ordet, men något fel är det när diverse små infektioner poppar upp. Munsår, infektioner under naglarna, eksem, sår som blir variga. Inte kul!

Fast jag ska inte klaga, har inte haft en sjukdag på tre år, inte varit förkyld på riktigt ens.
Min övertygelse är att det beror på att jag äter frukt till frukost. Blandad frukt. Skiva lite banan, kiwi, vindruvor, päron, nötter och dadlar och hälla på lite bollnäsfil. Det är grejer för immunförsvaret!!

Nu ska jag åka in till stan! Spännande!

måndag 2 januari 2012

Den jullovsledige lärarens små skiften

2 januari
Livet skiftar, mellan små förändringar. Snö ute, varmt inne. Brasa

Klädstil
Jag går ifrån mjukisbyxor till skidkläder tillbaka till mjukisbyxor

Klining
Hundens öra, makens rygg och de gamla stressexemen på fötterna behöver omsorg av naglar

Skidor
på tv till skidor i längdspåren till turskidor på fjället

Fokus
riktas mot datorn. Jag skiftar från Facebook till Twitter till olika bloggar

Tankarna
pendlar mellan om jag ska stoppa nåt sött i munnen till om jag verkligen ska orka duscha idag också

Ögonen
fästs vid en skärm. Dator- eller TVskärm

Det är jullov

söndag 1 januari 2012

Nytt år!

Gott nytt år, alla!
Det är söndag morgon och första dagen på det nya året. Kan konstatera att det förra blev händelserikt.

Direkt skolan började i januari fick vi beskedet på mitt förra jobb att företaget skulle säljas. Det blev några turbulenta dagar, men en hjälp på traven för mig att ta steget till att göra något annat. Det hjälpte mig i beslutet att säga upp mig. Jag började plugga webbdesign.

I februari tog vi beslutet att flytta till Dalarna om Micke fick det jobb han hade sökt, vilket han också gjorde. Därefter började den processen, att söka jobb för mig samt att leta bostad.

I april åkte Kajsa till USA för ett år som au pair. Det var jobbigt! Lilla flickan ute i stora världen, men samtidigt skönt att hon är så trygg och beslutsam att hon faktiskt tar sig iväg. Ingen är stoltare än jag! Min tjej!

I maj lägger jag ner jättemycket tid för att klara utbildningen. Det har jag även gjort under hela vårterminen. Kan konstatera att det är tufft att jobba heltid och samtidigt plugga 25%.

I juni var en process att tala om för elever och kollegor att jag skulle flytta och därmed sluta. Det blev en tid av mycket bekräftande, vilket blev en enorm ego-boost för mig. Har nog aldrig känt mig så uppskattad i hela mitt liv.

Slutet av juni och början av juli tillbringade vi i USA där vi besökte släkt och förstås Kajsa med familj. En fantastisk resa som gjorde mig till en mer ödmjuk människa, och det kan jag behöva. Blev tagen av hur släkten i Seattle tar hand om varandra och fungerar som ett nätverk för varandra och varandras barn. En resa med många känslor, med fantastiska människor och underbara möten. Höjdpunkten var när vi var hos en av mina tremänningar i Poulsbo och systrarna pratar om sin mamma och sin mormor som försvann nån gång på 30-talet. Ingen vet var hon tog vägen och spekulationerna handlade om ifall maken "did her", vilket betyder att han slog ihjäl henne. Denna make är alltså min farmors bror!! Den förmiddagen var helt magisk och blev inte sämre av att vi åkte vidare till ett 4th of July-party som var helt otroligt läckert, med otroliga möten med varma människor.
Jag får även beskedet att jag har kompletteringar att göra på kursen, men att jag inte kan göra dem i tid eftersom jag är i USA. Missade alltså mina poäng, men fick med mig kunskapen.

Juli - flytt och som hemlös i två veckor for jag på Gotland.

I augusti flyttade vi in i den hyrda villan och jag började jobba. Jag var förvirrad över kulturen på skolan och hur saker och ting hanterades. Jag tog på mig att vara arbetslagsledare. Frustrerad var ordet!

Under september-oktober drev jag ett tema som var mycket frustrerande och det blev ett flertal kulturkrockar för mig. Nyttigt!

I början av november for jag till Sälen på Entreprenörsskapskonferens. Fick även ett jobb jag sökt i Falun som jag tackade ja till, men efter samtal med min chef kom vi fram till att jag stannade på jobbet och att min tjänst kommer att förändras. Vi får väl se... Började i alla fall driva ett entreprenörskapsprojekt vilket är mycket stimulerande. Jobbar med två suveräna kollegor.

I december har jag fokuserat mer på mina grupper och undervisningen. Till slut kom jullovet. Puh! Slappar i stugan!

Sammantaget kan jag konstatera att 2011 var det år då jag klev utanför boxen, vilket har gett mig nya insikter och jag hoppas att det kan ge mig nya möjligheter också.