tisdag 27 mars 2012

Entreprenörskapets komplexitet

Ett projekt som jag driver på skolan om entreprenörskap nådde sin andra nivå idag. Jag och min lilla grupp hade bjudit in en föreläsare vid namn Stig Hjerkinn Haug. Han pratade om hur man gör med idéer och hur man inte bör göra med idéer. I två och en halv timme höll han på och det var aldrig tråkigt.

Han var fantastisk!

I mitt huvud snurrar som vanligt många idéer. Varför är det så att ju fler erfarenheter vi har desto mindre vågar vi. Ska inte erfarenheter göra att vi ser fler möjligheter.
Lite dåligt samvete fick jag också när jag tänker på hur vi gör med våra elevers idéer. Häromveckan satt jag i ett möte med en elev och föräldrar. Eleven hade idéer om vad han ville göra i framtiden och vad gör alla vi vuxna.
- Det är jättebra, Nisse, MEN du måste också...

Det där lilla elaka ordet MEN har som funktion att det som sägs innan kommatecknet inte gäller. Det vi egentligen sa var:
-Det är urdåligt, Nisse, och du ska inte tro att du får ha några egna idéer, minsann!
Jag blir så trött på vuxenvärlden ibland.
http://www.stigogstein.no/wp/

söndag 18 mars 2012

Att acceptera det otänkbara

Ägnar söndagskvällen åt att försöka acceptera olika saker. Saker som jag tycker borde gå lättare, men som det finns en inbyggd tröghet i som inte jag kan påverka.

En av dessa tröga saker är att uppdatera en iphone. Hur lång tid får det egentligen ta? Visste jag det när jag började? Vad fick jag ut av det? Några buggfixar...

Eller att jag hade tänkt att jag skulle jobba hela himla helgen med schema, organisation, bedömning plugget, projektet och annat. Vad hände? Jo, orken tröt. Hjärnan vill så mycket och har så många idéer, men så kommer tiden till mig och jag bara sover.

Att jag vill ha ett hus att bo i, men det är total stiltje på bostadsmarknaden. Kan man acceptera det? Jag har i alla fall ingen lust. Ett litet hus som vi hittat och gillar ligger dessutom för långt bort. Går det att acceptera, eller?? NEJ! Eller jo, det kanske man måste...

Min hjärna fungerar inte som jag vill. Jag g-l-ö-m-m-e-r. Gillar inte det, det gör att jag inte kan vara så effektiv som jag vill. Den tar sig även friheten att tolka saker fel. Tröghet var ordet! Kan bli ganska pinsamt också.

Måste man bara acceptera allt?
Snigel, på er!

tisdag 13 mars 2012

Franska i åttan

Nu har jag lektion med mina franskelever i åttan och de vill att jag ska skriva om dem här på min blogg. Få se undrar vad jag ska skriva då???
De håller på med kroppsdelarna och målar gubbar i full storlek och skriver kroppsdelarna. Det är tacksamt att hitta på lite praktiska uppgifter med den här gruppen eftersom de gääääärna pysslar med alla konstigheter jag hittar på. Tacksamt var ordet.

Dessutom är de ju så himla duktiga!
Dags att sluta och i stället ägna mig åt eleverna!

lördag 3 mars 2012

Orolig

När jag kom hem efter fjällturen möts jag av M som säger att det har varit storm, oväder och tornados i Indiana. 28 döda och en hel stad som är jämnad med marken. Åtta delstater har varit drabbade.
Blir så himla orolig, min dotter är ju där och det är tornadosäsong nu.

Försöker nå henne på alla sätt, ringer på skype, skriver på skype, skriver på facebook, skriver på twitter, t o m ringer till henne, ringer pappa och pojkvän, men får inte svar någonstans.

Känner hur paniken kommer, men försöker tänka praktiskt. Om det är tornados är det inte helt otroligt att hela internet- och telefonnätet är ur funktion.

Till slut loggar hon in på skype och undrar "what the fuzz is all about"!! Hur har hon mage??? Tack och lov att flickebarnet är oskatt! Det hade varit lite varning igår, men annars hade de inte märkt av det så mycket. Om man tittar på bilder från lokalblaskorna ser husen väldigt klena ut. Men att 28 människor fått sätta livet till ska man inte negligera hur som helst.

Fjällturen blev i alla fall helt underbar, känner hur det hettar i ansiktet nu. Två hundspann var på väg ut samtidigt som jag och jycken så hon blev lite nervig. En gång blev hon biten av en hund i ett hundspann. Vi möttes i en kurva och hörde förstås inte varandra. Det blev krock! Två rejäla bett och medföljande inflammation blev resultatet den gången. Idag var hon i alla fall nöjd med livet och nu är hon trött!

Bär med mig en skön känsla...

Tusen tack till all respons på mitt förra blogginlägg. Jag är fortfarande alldeles varm i kroppen av det varma välkomnandet på min förra arbetsplats.

Mår så himla gott just nu!

Idag skiner solen och det är någon minusgrad och nästan VINDSTILLA. Fatta!!! Tänker packa ryggan m ved och fika och dra ut på fjället. Det är ett måste!
Imorgon bär det av till Falun igen och det känns också bra. Längtar lite efter att få jobba. Känns som jag har massor av roliga saker att sätta tänderna i. Undrar om jag är riktigt frisk egentligen?

Nu måste jag UUUT!
Hörs!

torsdag 1 mars 2012

En sån dag...

Maken och jag for till Falun och glufsade i oss hotellfrukost på Grand i morse. Det går att starta en dag på sämre sätt:)
Sedan styrde vi kosan mot Jämtland. Eftersom vi båda har jobbat hårt och sovit lite senaste veckorna körde vi i skift och sov en stund var.
Kaffe latte  på Statoil i Sveg är ett måste.

Kändes som april när termometern visade 8 plus och smältvatten forsade längs fjällvägen. Väl framme i stugan fick vi skotta oss in och jag dumpade make och hund där.

For till stan för att hälsa på min gamla goa klass. Det blev en märklig upplevelse då en av mina härliga elever springer genom korridoren och ger mig världens härligaste kram. Vi nästan grät bägge två. Känns stort när en 15-årig långhårig kille ger en sådana ömhetsbetygelser. Tack till dig, det betydde mycket för mig!

Sedan knackade jag försiktigt på klassrumsdörren och öppnade.

Jag blev helt överrumplad när de skrek rakt ut. Trodde väl innan att jag kanske skulle få en kram av en eller två, men att de skulle vara mer intresserade av att gå hem än att prata med en gammal fröken. Jag fick kramar av alla och vi kunde inte hålla tårarna tillbaka. Vilka u-n-d-e-r-b-a-r-a ungdomar!!! Alla var sig lika, men inga barn längre utan unga vuxna. Så fina allihop! Tyvärr saknade jag fyra stycken som inte var där av olika anledningar.
Så fick jag en rundvandring i omgjorda lokaler.

Mina reflektioner över denna stund:
  • Tänk att vara så trygg på sin högstadieskola att man törs gråta inför sina kompisar när en gammal fröken kommer på besök. Sååå härligt! Tack Friggaskolan för att vi lyckats skapa detta klimat! Tack klassen för att ni tagit så väl hand om varandra under snart tio år.
  • Tänk vad mycket det betyder att få sån bekräftelse av de som man ändå tjafsat med och bråkat på. En mer ärlig uppskattning har jag nog aldrig fått.
  • Tänk vad olika ungdomar är och hur olika trygga de är. Dessa ungdomar är otroligt trygga i sig själva.
  • Tänk att jag har fått lära känna dessa ungdomar. De har berikat mitt liv så mycket!
  • Tänk att möten gör sån skillnad.
  • ALLA dessa ungdomar betyder VÄLDIGT mycket för mig! Jag kommer alltid bära med mig dem, varenda en. 
Hjärtat är varmt idag tack vare dessa individer! Ni är bäst!!