söndag 19 augusti 2012

Strävan

Min första skolvecka är avklarad.
När måndagen var till ända var jag förvirrad och väldigt trött. Det är ovant att lyssna, det är ovant att omvandla ord till förståelse. Så många saker att ta in. Vad säger de? Varför säger de det de säger? Säger de det jag tror att de säger? Förstår jag vad de säger?

Inte allt. Vissa saker säger de av en anledning jag inte förstått än.

Men det klarnar på tisdagen.

Onsdag och torsdag var fantastiska dagar tillsammans med mitt arbetslag. Vi planerade, dryftade, tog stort ansvar, gjorde det vi gör bäst. Vi tänkte varandras tankar!

Vi tänkte varandras tankar! Och vi tänkte nytt.

Jag vill göra så mycket med mitt arbetslag. Jag vill att vi gör tillsammans. Vi är i uppstartsfasen av något som kan bli riktigt bra, men det gäller att gå varsamt fram. Alla säger inte vad de tänker. Det gäller att lyssna. Det gäller att förstå. Det gäller att vänta in. Det gäller att få alla att förstå att de är viktiga. Att alla får tycka och att förstå att alla växer av utmaningar.
Vi måste sträva!


onsdag 8 augusti 2012

Jag har bestämt mig!

Som en fortsättning på förra inlägget har jag bestämt mig för att det här läsåret ska bli ett bra läsår. Det finns alltid saker att hetsa upp sig över i skolan, det är en komplex arbetsplats där VÄLDIGT många människor samsas. På nåt sätt är det ett under att det ändå fungerar så väl som det gör. Alla dessa människor med olika förutsättningar, bakgrunder, upplevelser, självbilder, visioner och tillkortakommanden. Alla dessa vilda hormoner som bebor dessa unga nyfikna ungdomar och för den delen även en del grånande tanter som undertecknad.

Det här läsåret ska jag mysa. Jag ska inte rusa på som jag brukar. Jag ska tänka mer på det jag kan förändra än det jag inte kan förändra. Jag ska sluta göra saker som inte leder nån vart. Jag ska lyssna! Jag ska lyssna! Jag ska lyssna! Lyssna på ungdomarna, på vad de egentligen säger. Lägga örat mot korridorsgolvet och lyssna. Höra vad ungdomarnas tramp säger. Var vill de? Säger de mig något mellan raderna? Hur vill de göra? Vad säger de mig? Vad säger de mig egentligen? Betyder deras ord det jag tror att de betyder?

Sen ska jag samtala. Med alla. Jag ska undra. Fråga. Bemöta. Ifrågasätta. Gissa. Lirka. Testa. Jag ska få människor att känna sig sedda, få dem att lyfta sig själva, få dem att ifrågasätta sina egna begränsningar.

Det är min mission detta läsår.

Smygjobb

Trots hela fem dagar kvar på sommarlovet pallrade jag mig iväg till jobbet i går. Det brukar kännas lite lättare när jag väl börjar, om jag har fått smygbörja innan och få en bild över vad som väntar.
Jag behöver ställtid, vet ni!

Jag blev kvar i flera timmar och pulade på med både det ena och det andra. Såg bl a över första veckans program och kunde konstatera att jag har mycket tid med mitt arbetslag. BRA! Så jag gjorde en plan över innehållet som jag också mailade ut till mina kära kollegor. Döm om min förvåning när jag fick svar från flera stycken. Det är tydligen fler som håller på att tagga upp!! Kul! Mina goa kollegor!

Förra läsåret var tufft, med ny arbetsplats och den kulturkrock som det innebar. I år har jag ett litet annat ingångsläge och jag har stora förväntningar på det här läsåret. Både för mig, för arbetslaget och för hela skolan. Till och med för utbildningsväsendet i landet! Det är faktiskt dags att svensk skola blir bra nu. Det finns otroligt mycket kraft i den svenska lärarkåren, så många eldsjälar. Vi borde ju kunna få till det.

Under detta läsår kommer jag att få chansen att undervisa 50% samt göra annat på de övriga 50%, bl a schemaläggning, entreprenörskapsprojekt, internationellt utbyte. Men sedan är inget bestämt! Det känns lite annorlunda, kan jag säga. Första gången som jag inte undervisar i svenska och engelska utan bara franska. Och vad ska jag göra som kan komma skolan till del?

Det känns i alla fall jättespännande. Jag återkommer, nu måste jag till läkaren med min rygg.